|
:::: Förord ::::
Det är alltid lätt att vara efterklok. Så försök vara så klok du kan i förväg. Jag kommer i en hel del kapitel här att ta upp teckningsämnet tuschning. I stora drag är denna del mest avsedd för dig som har ett stort intresse i att teckna, och som vill lära dig mer. I huvudsak är teknikerna och stilarna jag berör mest avsedda för serier och illustrationer. Kapitlen kommer att utvecklas så fort jag finner tid. Arbeta med flit & nit. / Mojo |
|
:::: 1. Lär känna ditt material ::::
Detta är en av de viktigaste sakerna. Det material man väljer att jobba med påverkar helt klart den stil man har och får som tuschare. Samt även hur effektivt man jobbar. Det är väldigt bra att prova sig fram, tills man hittar det material som passar ens egna stil bäst. Jag tänkte att jag i följande kapitel skall beskriva lite olika material och hur dem fungerar. De material som jag beskriver här i rena produktnamn kan när du läser det här vara utgångna eller kanske inte finnas i just din butik. Men förhoppningsvis finns det liknande material. |
|
:::: 2. Materialet ::::
I huvudsakliga fall arbetar man med papper vilka finns i en mängd av olika kvalitet och pennor som innehåller vätskan tusch. Fast man använder även en hel del extra material, som penslar, ritstift, dragstift, ljusbord med mera. Till att börja med tycker jag att vi startar med att dela upp materialet i egna separata kategorier och beskriver dem var och en för sig. |
|
:::: 3. Papper Del 1 ::::
Det går i princip att tuscha på vad som helst så länge materialet inte innehåller fett. Varför kommer jag att förklara noggrannare senare under kapitlet "Tusch Del 2". När man talar om papper så brukar man benämna dem med olika så kallade gräng. (Den ytstruktur pappret har. Om det är glättat eller strukturerat.) Papper består i regel av trämassa som kommer från skogen. Hur denna trämassa bearbetas för framställan av papper och efterbearbetas, påverkar vilken gräng pappret får. Samt hur mycket pappret kommer att suga. |
|
:::: 4. Papper Del 2 ::::
Man kan utgå från att om pappret känns poröst eller om ytan på pappret känns som siden så suger det väldigt kraftigt. Vanligtvis när man tuschar är målet att få en så klar och skarp linje som möjligt och att det skall kännas lätt och ledigt att tuscha. För dig som är ute efter att fånga den exakta linjen rekommenderar jag att arbeta på ett glättat och/eller bestruket papper. Dessa papper är oftast igenkännbara på att ytskiktet glänser aningens och att pappret känns hårt och ibland tungt. |
|
:::: 5. Papper Del 3 ::::
Om du däremot är ute efter att fånga en linje med ett helt eget liv så kan du titta efter ett poröst papper med gräng. Tyvärr kan bilder ritade med tunna linjer på ett sådant papper gå förlorade vid trycksaksframställning. Om du tillhör dem som inte bryr sig så går det bra med ett vanligt kopieringspapper. Själv använder jag ofta ett papper som heter Schoellershammer med beteckningen "G". Detta papper finns i olika tjocklekar som är bra att känna till om man jobbar på ett ljusbord. Vad ljusbord är nämner jag i kapitlet "Ljusbord". |
|
:::: 6. Papper Del 4 ::::
Många papper har tyvärr en tendens att gultona fortare i direkt solljus än andra. Detta beror på att de innehåller syra från bland annat klorering av pappret. Tyvärr så gäller det samma för Schoellershammerpappret. Men Jag tycker att det är ett alldeles utmärkt papper att förklara hur vissa bestrukna papper fungerar. Ett papper som faktiskt kan underlätta för en satsande illustratör och serietecknare i sitt arbete. Vi skall ta och titta nogrannare på detta här nedan. |
|
:::: 7. Papper Del 5 ::::
Bilden till vänster illustrerar ett vanligt kopieringspapper sett från sidan, eller i så kallad genomskärning, i en enorm uppförstoring. När man applicerar (lägger) tuschet på pappret, sugs det genast upp av pappersfibrerna och sjunker djupt ned i pappret. Om man skulle rita fel finns det bara ett sätt att retuschera (ändra, ta bort) på. Det är om man täcker över med täckvitt eller vit akrylfärg. Vilket i princip är samma färg. Eller så tar man ett nytt papper och börjar rita om. Vissa använder tipp-ex men det är inget jag rekommenderar. |
|
:::: 8. Papper Del 6 ::::
Här en likadan genomskärning fast på ett Schoellershammer papper. Denna bild illustrerar hur det applicerade tuschet endast lägger sig på ytan av pappret. Vi kan se att pappret har två sidor. Den som pekar uppåt är den sida som är bestruken. Den andra sidan har en tendens att samla på sig smuts så den rekommenderar jag inte er att tuscha på. Fördelen med att tuschet endast hamnar på ytan är att det är lätt att ta bort antingen med en skalpell eller än hellre en roterande elektrisk raderpenna som slipar/polerar upp ytan. |
|
:::: 9. Papper Del 7 ::::
Fördelen med att polera upp ytan gör att det är lättare att tuscha igen ovanpå pappret. Om man kommer för djupt, vilket är lätt hänt med en skalpell, är risken stor att man kommer ned till pappersfibrerna och lukrar upp dem. Vilket gör att effekten är lika det vanliga kopieringspappret. Det suger. Någonting man skall tänka på med ett bestruket eller glättat papper är att tuschet torkar aningens långsammare eftersom det ligger och vilar på ytan tills det är torrt. |
|
:::: 10. Tusch Del 1 ::::
Vad är egentligen tusch? Ordet tusch kommer bland annat från franska "toucher" och står för "vidröra", "lägga på färg". Tusch består av svart färg tillverkad av sot eller kimrök, med tillsats av ett bindemedel. Kinesiskt tusch förekommer i kakor, flytande tusch i vattenlösning. Tuschet andvänds vanligtvis för textning och teckning, samt i utspädd form för lavering. Tusch förekom redan tidigt i Kina och Japan och är där fortfarande det viktigaste skrivmaterialet. |
|
:::: 11. Tusch Del 2 ::::
I Syd- och Mellansverige på stenar och berghällar förekommer tuschlav (Umbilicaria pustulata). En bladlav med bladformig, ovan mörkt askgrå och under gråbrun bål. Ovansidan är tätt bucklig och har korallika utväxter. Tuschlaven kan användas vid tillverkning av tusch. Jag skall inte överdriva och försöka mig på med att säga vad tuschet har för bindemedel, för det vet jag inte ännu. Vad man skall tänka på med tusch är att det är väldigt svårt att applicera på ett underlag som är fett. Tusch är vattenbaserat, vatten och fett går inte ihop. |
|
:::: 12. Tusch Del 3 ::::
Vad skall man egentligen välja för tusch? Det finns ju en hel uppsjö av olika märken. I huvudsak skall man skilja på bläck och tusch. Detta framförallt då bläcket inte är vattenfast så som tuschet är. Till skillnad från tusch sjunker ett vanligt teckningsbläck lättare in i papprets fibrer. Tuschets svarta pigment (färgpartiklar) består i huvudsak av sot. Tusch som har fått stå i en flaska ett tag bör omskakas före användning. Detta på grund av att tuschets färgpartiklar med sin tyngd lätt sjunker till botten. |
|
:::: 13. Tusch Del 4 ::::
Om vädret är varmt sker en snabb avdunstning om flaskan har fått stå öppen under till och med en så kort tid som en arbetsdagdag. Detta medför att tuschet så småningom tjocknar och blir trögflytande. Om du vill ha tuschet mer lättflytande så tillsätter du i så fall aningens destillerat vatten och skakar om flaskan rejält. Tusch har en tendens att bli aningens glansigt när det torkat. Det beror självklart lite på vilket papper du använder och hur mycket tusch du lägger på teckningen. Själv använder jag ibland en matt svart flytande akrylfärg. |
|
:::: 14. Tusch Del 5 ::::
Fördelen med att använda tusch istället för bläck är att när det väl har torkat på pappret så sitter det där. Ofta brukar man bearbeta ganska stora illustrationer flitigt och har då ganska lätt för att låta fingrarna vandra över pappret. Fingrar har ganska lätt för att bli fuktiga av svett, även om så väldigt lite, och vid användning av bläck, även om det är torrt, så är det lätt att man får med sig det på fingrarna. Detta kan medföra att man till slut har små fingeravtryck över hela illustrationen. Det är inget man strävar efter. |
|
:::: 15. Tusch Del 6 ::::
Men även om det är effektivare att jobba med riktigt tusch skall man komma ihåg att det trots allt innehåller sot. Ett ganska kraftigt gnuggande ovanpå tuschet och ut mot det vita pappret kan medföra att sotet ger med sig och följer med. Varpå vissa små oönskade gråskalor kan uppstå. Som dessutom kan vara svåra att få bort. Därför att undvika detta kan man antingen använda ganska tunna handskar med klippta fingerspetsar på rithanden för att kunna hålla i pennan/penseln. Och/eller så arbetar man på ett ljusbord. Se kapitlet nedan. |
|
:::: 16. Ljusbord Del 1 ::::
Ett fantastiskt verktyg att använda om man vill undvika att förstöra sina skisser. Dessutom så slipper man att sudda bort alla gamla skissrester på den färdigtuschade illustrationen. Ett ljusbord kan man faktiskt bygga själv. Det består av en låda med en mjölkvit glasskiva eller plexiglasskiva ovanpå samt ett lågenergiljusrör i lådan. Tycker man en mjölkvit glasskiva är dyr kan man ta en vanlig glasskiva och spraymåla den med vit fälgspray på den sida man skall ha underst. Fast se till att spraya jämt så att det inte blir fläckar. |
|
:::: 17. Ljusbord Del 2 ::::
Vanligtvis när man använder ett ljusbord så lägger/tejpar man alltid skissen under tuschpappret med den skissade sidan uppåt. Någonting man bör tänka på med ett ljusbord är att glasskivan kan bli varm. Detta kan påverka att pappret torkar ut och börjar att krympa ganska okontrollerat. Har du dessutom fuktiga händer som konsekvent ligger kvar på vissa ytor av pappret när du tecknar, innebär det att pappret kan krympa mer där de har legat. Så försök att välja en lampa som inte avger allt för mycket värme. |
|
:::: 18. Ljusbord Del 3 ::::
Något man också skall tänka på är att om man väljer ett tjockare tuschpapper kan det vara svårare att se skissen igenom det. Papper med gräng är något av det värsta man kan använda på ett ljusbord. Ett papper med grov gräng kan skapa egna små linjer vilka kan liknas vid den skissade linjen som ligger under. Detta kan påverka dig som tecknare att tro att linjen skall tuschas åt ett helt annat håll än vad skissen visar. Om man verkligen måste använda ett sådant papper se då till att hålla tungan rätt i mun och studera skissen noggrant. |
|
:::: 19. Pennor & Penslar ::::
Här finns det ett jättestort urval av alla möjliga sorters pennor och penslar. Om jag börjar med pennor så kan jag förklara lite hur dem olika fungerar. Varje penna har sin unika egenskap och livslängd. Jag kommer inte att direkt namnge några produktnamn här. Pennans egenskap är nog så viktig att känna till. Jag har valt att dela upp varje penna i respektive kapitel för att lättare förklara om pennan. Skulle ni inte hitta just den specifika pennan som ni har arbetat med eller känner till så kan det bero på att jag har glömt/valt bort att ta med den. |
|
:::: 20. Nylonspetspenna Del 1 ::::
En ganska vanlig och billig penna. I pennan Sitter det en filterstav fylld med tusch. Den lilla nylonspetsen som sticker ut ur pennans spets har lite av en pensels egenskap. Trycker man pennan mot pappret blir linjen tjockare. Trycker man för hårt kan stiftet brytas och trilla av. Pennan finns i olika tjocklekar. Fast egentligen om man väljer att arbeta med en med beteckningen 0,3 så fyller den upp hela skalan av tjocklekarna 0,05-0,8 beroende på hur löst eller hårt man trycker. Pennan har en relativt bra livslängd men är en engångspenna. |
|
:::: 21. Nylonspetspenna Del 2 ::::
Det finns även många liknande pennor i bläck men se till att den du köper innehåller vattenfast tusch. Om inte pennan får torka tillräligt på pappret kan linjerna när man suddar antingen suddas ut delvis eller skapa gråa effekter på pappret. Det är rätt kul att prova olika märken för att jämföra, vissa är svartare än andra. Vissa innehåller en rödsvart nyans och andra blåsvart nyans. Oftast ger dessa pennornas tusch ifrån sig en ganska högglansig linje. Detta händer oftast när man trycker in tuschet i ett glättat papper. |
|
:::: 22. Filterspetspenna ::::
Denna penna innehåller även den en filterstav. Spetsen är en filterspets. Dessa pennor fyller man vanligen svarta fält med. Dem finns i olika tjocklekar med tre varierande spetsar. Rund, spetsig eller kvadratisk/rektangulär. Pennorna skall inte innehålla någon alkoholbas eftersom det inte är bra vid inandning, samt att det kan gå igenom tuschpappret och skapa fläckar på bord eller skisspapper. Försök hellre att hitta en penna som är av vattenbaserat tusch och som är vattenfast när det har torkat. Oftast har dem dessutom en jämnare svärta. |
|
:::: 23. Rörpenna ::::
Rörpennan är svår för en oinvigd att lära sig hantera. Pennan är helt platt i spetsen och man tvingas rita med den helt upprätt. Linjerna är exakta efter pennans mått. Att variera linjetjockleken är nästan omöjligt. I spetsen sitter ett rör som inkapslar ett litet stift som skjuts upp och ned i röret så att tuschet börjar flyta fritt. Tuschet sitter oftast i en ampull, som kan vara utbytbar eller påfyllningsbar, i pennans skaft. Detta medför oftast en lägre kostnad när man byter eller fyller på nytt tusch. Dock kan pennan vara ganska dyr. |
|
:::: 24. Stålpenna Del 1 ::::
Detta är ett underbart verktyg om man vill bli driftig i sin teckningsstil. Stålpennan fungerar precis som en pensel. Man doppar den i tuschet och ritar. Linjens tjocklek varierar beroende på hur mycket man trycker samt storlek och hårdhet på stiftet. Det gäller att stiftet inte innehåller för mycket tusch, det blir lätt stora droppfläckar annars, eller plumpar, där man sätter ned pennan. Den kan vara ganska svår och obekväm till en början men med lite träning så kommer det snart att bli ett älskat verktyg. |
|
:::: 25. Stålpenna Del 2 ::::
Stålstiftet kräver att man har minst en liten lutning på handen när man ritar samt att man helst aldrig ritar i pennans motsatta riktning. Om man inte vill få små oberäkneliga skvättmärken förstås. Man kan också kalla stålstiftet för ritstift. Det är viktigt att det är ett stift för teckning och inte för kalligrafisk text. En kalligrafiskt stift är oerhört trögt att rita med till skillnad från ett ritstift. Pennskaften passar alla olika storlekar av stift och är relativt billiga. Stålpennan har sitt ursprung från fjäderpennan. |
|
:::: 26. Stålpenna Del 3 ::::
Stålstiftet kräver ganska bra rengöring efter användande helst innan tuschet har torkat in allt för hårt. Om man använder flytande akrylfärg, som jag, så kan man när stiftet är grovt smutsigt elda spetsen med en tändare så att färgen omvandlas till enbart sot. Fast bra att veta är att elden kan härda stiftet aningens och en del av stiftets nödvändiga böjlighet kan försvinna. Samt att akrylfärg är en plastbaserad färg och avger giftiga gaser vid eldning, även om de är små. |
|
:::: 27. Dragstift ::::
Dragstiftet är ett gammalt verktyg som användes för att skapa exakta raka linjer. I huvudsak består det av två raka spetsar som kan separeras från varandra med hjälp av en skruv som går genom den ena spetsen och trycker bort den andra spetsen. På detta sätt kan man skapa olika tjocklekar för linjen. Tuschet fyller man på mellan de två stiften med en nippel eller en pensel. Dragstiften kan vara ganska svåra att få tag i. |
|
:::: 28. Penslar ::::
Det finns många olika sorters penslar som passar mer eller mindre till just att teckna med tusch. I väldigt grova drag finns det tre olika typer utav penslar som jag tänkte att jag skulle beskriva. Varje pensel fungerar på sitt alldeles egna sätt. Vad som är väldigt viktigt med alla penslar är att man är riktigt noggrann med att rengöra dem efter att man arbetat med dem. |
|
:::: 29. Mårdhårspensel Del 1 ::::
Detta är troligen den finaste penseln att använda. Den har många kvalitativa egenskaper som faktiskt utnyttjas till fullo medan man sitter och tecknar. Det känns konstigt att säga tecknar när man egentligen sitter och målar med svart färg. Nåväl vi kallar det teckna i alla fall. Det fina med penseln är att den suger upp vätskan/tuschet upp i hårsäcken och fördelar den fint mellan hårstråna. Detta innebär att man kan teckna ganska länge med penseln innan man åter igen måste fylla på den med mer tusch. |
|
:::: 30. Mårdhårspensel Del 2 ::::
Penselns hår har en automatisk förmåga att dra ihop sig vid spetsen så att den nästan jämt är spetsig. Vad som kan vara lurigt med nästan alla penslar avsedda för detaljteckningar är att arbeta med penslar som har långa hårstrån. Oftast när man försöker teckna en rund linje, en cirkel, så har dem långhåriga penslarna en tendens att vilja slå sig ut från den tilltänkta linjens bana. vilket inte alltid blir så snyggt som man hade tänkt sig. |
|
:::: 31. Mårdhårspensel Del 3 ::::
Vad jag rekommenderar är att försöka få tag i en riktigt korthårig retuschpensel av mårdhår. Med en sådan pensel minimerar man risken för slag. Samt att detaljtecknandet blir betydligt lättare och säkrare. Någonting som är extremt viktigt med denna pensel är rengöringen. Det räcker med att tuschet har fått ligga i penseln i någon timma utan att den vart i bruk, så är penseln så gott som förstörd. När tuschet tagit fäste är penseln väldigt svår att göra ren. |
|
:::: 32. Mårdhårspensel Del 4 ::::
Tuschet ansamlar sig oftast som en klump mellan penselns strån och i fästet på hylsan som håller stråna på plats. Detta medför att penselns strå separeras från varandra och den naturliga spetsen förstörs. Vill du ha penseln riktigt spetsig innan du börjar att tuscha kan du suga lite på spetsen och dra penseln ut medans läpparna knips ihop, ungefär som till en puss. |
|
:::: 33. Mårdhårspensel Del 5 ::::
För att arbeta med bara lite tusch åt gången kan du lägga upp någon droppe tusch på en plastbricka eller ett glättat papper, varifrån du lätt kan doppa penselns spets på tuschdroppen och dra ut samtidigt som man snurrar penseln små strängar från den mot pappret eller plastbrickan så att spetsen klart och tydligt visar att den fortfarande är spetsig. Att köpa mårdhårspenslar kan bli ett dyrt nöje ... om man slarvar. Men för en som jobbar professionellt är dem väl värda sina slantar. |
|
:::: 34. Nylonpensel ::::
Denna pensel har ansetts vara bra just för tuschteckning. Ingenting som jag håller med om. Problemet med nylonpenslar är att de faktiskt inte kan hålla tuschet lika länge som en mårdhårspensel. Detta på grund av att dem inte har en naturlig uppsugningsförmåga. Detta innebär att när man har doppat penseln i tuschet märker man genast att det har en tendens att rinna av igen det vill säga att penseln skapar en risk att droppa på originalteckningen. Annars är penseln ett relativt billigt alternativ. |
|
:::: 35. Svinborst och Moddlare ::::
Svinborstpenseln och moddlaren är en penslar med ganska hårda strån. Egentligen inget man alls rekommenderar till just tuschteckning, eftersom dem drar i tuschet när man tecknar. Men för att skapa ett rispigt och effektfullt intryck kan dessa vara ganska roliga. Särskilt om man låter penseln vara lite halvt torr innan man börjar teckna. Annars lämpar sig dessa penslar mest för Olje- och akrylmåleri. Tyvärr har de en tendens att tappa en del av stråna när man jobbar. |
|
:::: 36. Linjaler ::::
Till tuschning kan man använda en hel del olika linjaler. Det är ganska vanligt att linjaler idag har en sned skuren kant eller en trappstegsformad kant. Det är bra att se till att linjalen läggs på pappret så att den snedskurna kanten bildar ett luftutrymme mellan linjalen och pappret längs den kan man skall rita ut efter. På så sätt minimerar man risken att tuschet flyter in under linjalen. För böjda jämna linjer rekommenderar jag faktiskt att använda en kurvmall, som ger dig en hel massa möjligheter att vrida och vända linjer hur du vill. |
|
:::: 37. Allt annat material man kan nyttja och tänka på ::::
Tejp som inte fäster för hårt på pappret (annars kan man tumma lite på tejpsidan). Maskeringstejp (vanlig frystejp). Kladdpapper, Papper att ha under handen ovanfö originalillustrationen. Belysningen ovanifrån bör komma från den sida så att illustrationen är upplyst och inte skuggad av teckningshanden. En skål med vatten att skölja av stålstift och penslar i. Lite toalettpapper att torka av pensel och stålstift på. Samt en stor kopp kaffe eller läskeblask. |
|
:::: 38. Retuschmaterial ::::
Det bästa man kan investera i är nog en elektrisk raderpenna. Med den kan man lätt och snabbt retuschera en bild om man använder ett bra papper som tillåter det. Det finns olika raderstift till raderpennan. Både för blyerts och tusch. Andra vanliga retuschmaterial är ett vanligt vitt mjukt suddigummi. Ett hårt suddigummi med aningens fina sandkorn i. En flat och en rundad skalpell. Läskpapper, täckvitt eller vitt akryl (I princip samma sak.). Ett helt nytt tuschpapper att rita om på om allt fullständigt har gått fel. |
|
:::: 39. Har du nu lärt känna ditt material? ::::
Det är inte alltid så lätt att bestämma sig för vilket material man vill jobba med, och ej heller vilket man skall ha råd med att köpa in. Själv köpte jag in lite material åt gången när jag själv började att prova på det. Det tog några år att lära sig lite om varje. Men det har det vart värt. Kunskap och vetskap är ett tungt verktyg men pennan är lätt. |
|
:::: 40. Snart börjar det riktigt roliga ::::
Jag kommer i följande kapitel fram över ta upp olika tekniker och stilar när man tuschar, med utgång just på denna materialkännedom ni nu har fått. Fast innan jag kommit så långt skall jag bara arbeta lite till. Fram till dess. Lycka till! Magnus"Mojo"Olsson |